Haft en bra helg, fått ”skämma bort” äldsta och Emmsan med lite mat i dagarna 2. Nicke börjar nog få pappa feber och vuxen kris. Han är så mopesugen så nu har han börjat skruva och fixa till sin zündapp ks50. Emma är världens vackraste tjockis men snart får dom träffa det lilla underverket. Nyfiken är jag allt på hur lillen ser ut, vad det är för liten person. Ja lika nyfiken som när jag väntade mina egna 2 trollungar.

Igår var det invigning av boulebanan på solleröparkens område, som SPF fixat till och de utmanade styrelsen för sockenföreningen, så då fick jag, Therese och Simon axla den rollen. Men även klippen var utmanade. klippen tog ledningen men vi knaprade in och sedan tog pensionärerna både in och gick förbi. Sockenföreningen hade 3 st som aldrig spelat och vi avslutade som 2:a vilket vi var mycket nöjda med 🥰 kul var det också. Så nu inför jaktfesten lördagen före jakten tyckte jag och Theres att vi kör en bouleturnering isf den sedvanliga jaktstigen 🤪

Idag har Nicke varit här själv och fått ihop moppen nästan, det blev iaf en provtur. Jag har haft en skit dag. Tog en smärtis i går innan jag somnade. Vaknade efter ett par timmar och kunde inte somna om för ens fram på tummen då tuppen brukar gala. Sov ända fram till strax efter 15. Jag vaknade av medicinlarmet vid 9 så jag va upp och åt banan så jag kunde ta cytostatikatabletterna iaf. Sedan somnade jag om igen omgående. Hörde att pappa var här men orkade inte kliva upp. Gräsklippare, mopeder och en hund som skällde där mellan hörde jag. Dunder gillar inte mopeder det är då en sak som är säker.

Haft lite ont i ryggslutet och ut mot höfterna under min vakna tid. Men inte tagit något då de varit hanterbart ändå. Jag har nu planterat ned allt som ska i jord, hinkar, rabatt på framsidan. Varit och köpt mer jord och täckbark så jag kan göra klart de jag påbörjade på baksidan ifjol. Behöver även en lång elkabel från huset till min däckrundil så jag kan koppla på fontänen i badkaret. Så om någon känner sig sugen på att hjälpa mig med att få sladden i jord när det är dax är hjärtligt välkommen. Den ska bara ned en liten bit typ 2-3tum. Jag hoppas verkligen att jag får se hur detta kommer att se ut nästa sommar då det fått växa till sig ordentligt. I morgon blir det en sväng till Siljansfors och sedan Mora. Hem en sväng och sedan är det sista kommunfullmäktige i morgon före förhoppningsvis lite ledighet från politiska möten fram till augusti. Men ist kommer det att vara en valrörelse som ska sakta men säkert öka i fart för att sluta med flaggan i topp 9/11-22.

Jag har varit lite orolig de senaste dagarna att cancern inte gör som jag vill då jag fått tillbaka smärta. Jag har aldrig varit rädd för smärta i hela mitt liv. Visst har jag tyckt att de varit jobbigt när det gjort ont, men på något vis har jag liksom gått igenom den. Utan att den fått ta av mitt liv mer än absolut det nödvändigaste. Att sitta ned och bara känna efter är inte min grej. Har jag gjort det så har den varit förjävlig och långt över smärtskalan. Nästan inte ens då som ni säkert förstått hur jag hållit på under fjolåret och fram till diagnosen i år. Men nu är jag rädd och orolig inte för att jag har ont utan för vad/varför jag har ont. Och NEJ detta är inte fibromyalgivärk. Jag hoppas verkligen att reumatologen svarar mig denna vecka så jag får gå till botten med detta. Onokologen vet om detta och i morgon eller på tisdag ska jag ringa hud också. För som sagt så kom psoriasisen tillbaka mellan rond 3 och 4, då det var 2 veckors uppehåll med cytostatika. När rond 4 drog igång sänkte onkologen dosen lite pga köldkänslor som är en biverkan och sitter i nerverna. Inför rond 5 sänkte de ytterligare pga infektionsvärdena var för låga. Så även där fick jag vänta 2 veckor mellan ronderna. Just nu känns det som jag har att välja mellan pest eller kolera. Men jag tar hellre bestående nervsmärtor och fortsatt ger fan i att slicka på dörrhandtag, ledstänger och toalettringar tills cancern är väck utan sänkta doser enbart efter prover. Jag har inte haft nervkänningar mer än Max 6 dagar efter droppet. Inget illamående, inga röda svullna händer och fötter. Inga pickningar/domningskänslor mer än jag de jag haft med mig genom livet. Jag förstår snart inte. Men i dag kom den där känslan som jag inte ville skulle komma. Känslan om detta är kört Naima detta är din sista sommar. Tårarna bara rann och dom gjorde så fruktansvärt ont också då det blir kallare mot ögat när det blir blött. Men det går över innan tisdag. (Cytostatikans fel) jag fortsatte med den diskussionen vi hade här hemma. Så började jag gråta ännu mer för mig själv. När jag har en son som är både smart, intelligent och har det största hjärtat jag mött iaf. När livet gett honom sådana utmaningar pga av att han många ggr fått ta skit för något som någon annan triggat igång. Många livskriser 5-6 år med många besök på lasarettet för magont som det avfärdade som psykiskt som visade sig vara 3 gallstenar och ledde till en galloperation vid 7 års ålder. Hur vi än stridit så har det aldrig känts som någon lyssnat utan utövat sin egen Daniel krüger effekt för att slippa undan och lägga hela skulden på hemmet. Sedan sommaren 2019 så har han som barn varit med om 2 dödsfall med personer som han tyckt väldigt mycket om och som grädde på moset så får mamma en cancer som har dåliga odds och hon är palliativ. Men det syns inte på henne, är hon sjuk eller är hon frisk. Förstår fullständigt varför det blir kortslutning de lux. Det blir det hos mig med. För jag känner mig inte alltid sjuk snarare mer sällan. Men jag är fullt medveten om att jag är det. Mina barn behöver mig än och kanske mer än någonsin just nu. Det är så mycket som börjar ljotna ur i samhället så någon behöver ta ton som fortfarande har en fot kvar i verkligheten. Det som ska vara den bästa tiden när man är gravid, så fungerar inte mödravården och allt åkande för att träffa rätt vårdinstans. Att sitta och vänta i ett uppehållsrum i 6-7 timmar är inte okej. Att den psykiska ohälsan hos unga heltplötsligt är pandemins fel. Kan det inte vara så att liven inte snurrat så fort att man tryckt undan måendet för att hinna med allt som man ska vara med på. För att inte bli en som är utanför. Nä en sak är säker jag har inte alltid varit rumsren, tok har jag gjort. Men jag har även tagit lärdom av de misstag och fel jag gjort. Jag har även inte ännu glömt dom, jag har heller inte glömt att jag varit barn och ungdom även ung vuxen. Inte heller vad som jag varit med om eller gjort. En sak vet jag att jag satt då inte på rummet och broderade när jag inte var i skolan. Jag är inte klar med detta liv än så jag har inte tid att dö än på många år. Jag vill känna att barn, gamla och sjuka får den hjälp, stöd och kärlek/omtanke de behöver för att få känna sig som en del av vårat samhälle. Ha en tillhörighet som passar individen inte alla andra.

Nä nu ger jag mig. Och som vanligt så är det som att läsa mina tankar som ploppar upp bara sådär. Vilket det också är. Tänk om fler kunde se det jag ser. Men frågan är om det är så bra.

Kram på er ❤️