Var tar tiden vägen?


Ny dag, ny vecka. Halva maj har redan gått, nästan 4 månader sedan jag fick diagnosen. Bara det känns som det vore bara någon vecka sedan tids mässigt. Även fast mina dagar är upp och ned med ork, lust och måsten så rusar tiden. I dag har jag varit med gubben på jobbet. Vi fick även möjlighet att luncha tillsammans vilket inte händer så ofta typ 1 gång vart 3 år. Avslutade våran dag med svärmors vedhög och hem härlig uppslutning. Vi var så många så jag nästan inte viste vad eller var jag skulle vara eller göra. Men vilken fart det blev och vad mycket det blev gjort. Avslutar med ett allians möte som nyss blev avslutat. Väntar nu på att få varmvatten och en välbehövlig dusch. Tusen tack och så härligt att ”hänga” tillsammans med er som man kan göra på landet. Man behöver inte säga så mycket för att uppskatta umgänget. Sedan ska vi inte glömma alla som kom förbi för att bara snacka lite. Tack för ännu en dag i morgon kör jag igång rond 4 med cytostatika och fullt medveten om att jag kommer med all säkerhet bli låg. Har nu fått ett uppehåll på 2v så är lite bekymrad över hur jag reagerar i morgon. Har en ”workshop” i morgon kväll i politisk anda som jag verkligen vill närvara på. Men som sagt hälsa går före. Nu ska jag ta mig en väl förtjänt dusch och sova så gott det bara går. Klockan ringer i morgonbitti då det ska premedicineras innan gonggongen slår för start av rond 4.

Blev ingen start bild eller slut bild, men en mitt i bild.
Där står det några också som klyver det grövsta och lägger upp 😃
Själv tar jag en värskepaus 😃 vilket teamwork det var. Underbart tur att alla närvarande vet vart vi bor, nästa vedstack väntar på oss 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: