Ännu en sådan där bra dag. Först tog två av mina pojkar han om mig på morgon sidan. Dunder och Loman tyckte att vi skulle mysa ordentligt. Sedan upp kamma sig och på med anständiga kläder. Första stoppet blev hos min gamla chef och hennes loppis. Där gick jag bananas på babykläder. Så förhoppningsvis klarar dom sig fram till oktober med storlekarna till lillbrakkan 🥰 blev en tavla också, en sångbok till pappan med noter så nu får de öva dragspel och flöjt och sjunga barnvisor. Tanken som kom var att lillbrakkan kommer tvärsomna när de sätter igång för att slippa höra 😂 det bjöds även på kaffe hos loppisen och det var så trevligt och skönt att sitta där i solen och ha detta samtal om ditt och datt. Tack 🤩 Vidare in mot Mora och masen för samtal och reda ut lite småsaker inför valet. Men den som jag skulle tala med var inte på plats, så då fortsatte jag till Emma för att överlämna mina fynd. Varje gång jag träffar skruttan så gör det ont i mitt hjärta. Att man bara får behandla eller snarare har mage att behandla en förstagångs mamma på det viset. Tur är att hon är så tålmodig och lugn. När alla säger olika och stackarn vet snart inte vem hon ska lyssna på. Men har iaf sagt att de ska sätta sig ned och göra en anmälan till patientnämden, för så här får det fan inte gå till rent ut sagt. Blev sittande hos henne och frejsan en bra tag så Niklas han komma hem. Är mamma jobbig mot dig? Ja. Å sedan ett skratt. Tror nog vi var lika slaka både Emma och jag så krasst tror jag att vi kunnat gått och lagt oss på soffan 😂 Jag tog iaf sats och masade mig iväg. Mot Noret och handling av mat, kattsand och tändvätska. För 12v sedan hade jag inte fixar detta ensam utan att haft någon som kört mig. Hem till pappsen för att hämta Blixten men där var det bara Blixten hemma. Som tur är har jag en nyckel så jag kunde gå in och krypa ned i en fåtölj och bara vara och tomglo, medans jag väntade in pappsen 🥰 Kan inte bara hämta hund utan att få träffa faderskapet, det vore taskigt både mot mig och pappa. Väl hemma blev det att plocka ur bilen och börja med mat. Gubben jobbar över till 21 en fredagskväll bara för att få igång en maskin på jobbet som skulle gått i helgen. Men när komponenterna som skulle fixa biffen var på plats så var det ännu mer fel, så även fast jobbet pågått för att åtgärda så fick han ge upp. Inte för att han inte skulle få igång maskinen utan för att det saknades saker och alldeles för många timmar på jobbet. Så lugnt och stilla så började jag med maten så ikväll blev det en sen middag. Trött i koppen är jag också, så hur detta inlägg ser ut har jag inte en aning om. Tänker inte ens läsa igenom det innan jag publicerar det. Lekte lite med snappchatfilter i kväll så dom kommer jag bjuda på också.

Kan sammanfatta dagen med att den har varit härlig och bra. Stund tals har jag känner mig precis som vanlig när jag var frisk. Solen har skinit och det har varit varm. I natt kom det även en skvätt regn som resulterade i knopp och björkarna börjar ta färg. Haft stunder av vårkänsla och så sugen på att ut och åka raggarbil spela rock’n’roll och dricka lite pilsner. Känt mig som 23 igen har jag också gjort. När det blivit för mycket och hjärnan har sakta ned och gått in i rutin/vilofas har jag bara tänkt nä du orken får du ta en stund men du ger tusan i min känsla. Tänker ibland på klacken i Leksands IF när det dånar från norrastå. Framåt framåt framåt masar. Då byter jag ut masar mot Naima. Alltså jag vet inte var jag får kraften ifrån eller varför jag kan må så här hyfsat bra den mesta tiden. Ibland förvånar jag mig själv. Det kan vara att jag alltid haft ett driv, jag har ofta fått ”armbåga” mig fram i livet. Jag har alltid sett andra människor och aldrig tvekat att hjälpa när jag förmått. Som jag skrivit i tidigare inlägg så har jag heller aldrig tvekat att göra saker som jag inte skulle eller skyller klara av för att jag är tjej. Började redan när jag var en tvärhand hög vid spisen hemma i maggås. Pappa skulle göra äggröra med potatis och korv. Men se de gick inte för där står Naima med händerna ovan huvudet med stekspaden och ser inte ens i stekpannan och talar om för far att jag kan själv. Det tre orden har följt med mig förmodligen sedan dess. Jag kan själv. Men detta kan jag inte själv utan vårdens hjälp men jag kan själv välja min inställning till hur jag vill ta detta och göra av det. Har inte värken i kroppen som jag haft sedan barnsben fått sätta stopp för mitt liv ska inte detta få göra det än på många år. Jag vägrar att sätta mig ned och ”dö” ljotan får vänta ett bra tag till. Min familj får stå ut med denna generator. Men just nu kan jag inte och orkar inte gå på till 130% som tidigare är glad om jag fixar 50%. Men med små pausar med jämna mellanrum går det hyfsat bra iallafall. Den här dagen kommer jag att leva länge på och hoppas att jag är i samma form i morgon för då bär det av till Rättvik och marknaden en sväng.