NaimaTrogenLivet

Lägg till rubrik står det längst upp när jag ska börja mitt inlägg. Lika varje gång, lika svårt. Vad ska jag skriva för att väcka

intresse för innehållet. Så idag blir det det sista jag skriver.

Jag införskaffade en crosstrainern denna vecka som vi skruvade ihop härom kvällen. För att komma igång i kroppen har jag lagt en plan. Det måste ske efter kroppen ork men minst 5 minuter per dag. Det blir iaf strax över en kilometer. Försöker även vara ute så mycket jag kan när jag inte har annat jag måste göra. Samtidigt som jag just nu inte vill vara ute mer än nödvändigt. Detta pga av det hala underlaget. Ett benbrott vore förödande just nu. Jag har aldrig i livet brutit ett ben någonsin. Så varför skulle det inte ske om nu om det skulle hända, då det passar som sämst pga hälsotillståndet. Med min tur i livet skulle det inte förvåna mig om det händer. Jag har faktiskt beställt mig ett par dubbskor för att få en ändring på det. Det minskar iallafall risken. Sedan ska jag försöka laga sparken en gammal hederlig orsaspark. Ofta är jag ganska less på att jag inte kan eller orkar göra det jag vill mer än halvdant. Men jag har iaf varit ute och skottat lite snö i omgångar de senaste dagarna. Men något som stör mig fruktansvärt mycket är att förste man ut eller in efter snöfall inte ens kan skrapa av trappen och skotta undan alldeles framför iaf. Utan att det ska trampas fast. Det får mig att tänka på här omtagen när jag skulle datea ”lillebror” när jag går upp på hans trapp är det snö på den jag ringer på dörren och medans jag väntar sopar jag undan lite iaf. Sedan när vi ska ut och äta lunch, så innan vi går in så nästan på hundradelen stampar vi av snön från skorna på gatan och när vi kliver innan för dörren så gussar vi skona på matta nr 1 och sedan lite längre in på nästa matta innan vi tar trappen upp till restaurangen. Jag sneglar bakåt och säger tror vi gått samma skola eller så är det en gen vi har. 😆 Ungarna har jag tagit hejd på innan de fått gå in och borsta dom jag nästan så jag borstat tänderna på dom med piassavakvasten. Har de kommit in alldeles snöiga har jag jagat ut dom för att sopa av sig. Jag vet inte varför men jag älskar snö jag kan med glädje kasta mig ut i snön. Men jag vill inte jobba extra för att man inte kan lämna den ute, eller stampar runt inne med snöiga skor med motivationen jag ska bara hämta…. Och sedan blir det blött över allt. Så nu vet ni något som jag har svårt för och varför. I morgon ska jag skotta snö igen ska se om jag hittar snövargen eller om jag ska ringa ett samtal. Vi får se men skotta ska jag.

Idag kom äldsta grabben förbi en sväng och hade fyrfota barnbarnet med sig. Dunder blev alldeles tossig och dom där två han och Freja har något speciellt. De pratbusar med varandra men de ska då vara precis där jag är när de håller på. Men ack så jag blir glad av dom. Nicke och gubben for och hjälpte en vän en sväng så jag och Frejasan och blixten fick egen tid. Jag stickade och de låg nära medanas vi tittade först på Bambi och sedan på lilla sjöjungfrun. Ja jag har en förkärlek till tecknade och animerade filmer. Men har absolut inget emot en bra actionfilm, roman, thriller eller liknande. Men skräckfilmer undanbedes vänligt men bestämt.

Var iväg en sväng till Mora då jag skulle hämta en tavla jag köpt av Hjalmar Larsson. Har lite förkärlek till hans bilder av historia kan man säga. Det finns någon form av mystik i dom. De väcker fantasin till liv. Den jag fick tag på i dag heter hos tandläkaren. Men den som jag är lite extra förtjust i är vintervila. Den tavlan hängde hemma hos min farmors moster i rummet innan för köket. Ovan dagbädden, där kunde jag lägga mig när jag hälsade på moster Karin som vi alla kallade henne. Efter man blivit bjuden på kaffe med dopp och doppat koppen torr. Jag låg ofta och tittade på den tavlan som som liten tös med en skräckblandad förtjusning. Förmodligen låg jag och fantiserade runt den och fick ihop någon form av historia. Medans jag sedan gick stigen genom skogsdungen hem lite små rädd i skymningen av mina egna fantasier.

Hämtade upp pappa vid tåget i samma veva då jag inte ville att han skulle gå hem i denna halka. En sväng till rusta för att se om vi kunde hitta nå ramar till Hjalmar tavlor vi inte har ram till, men måste mäta igen då måtten var något udda. Lämnade iväg en plåt för att få till dekaler som vi försökt finna någon att göra då han som skulle från början hann flytta här ifrån. Hem skotta lite snö och göra mat. En lugn lördags kväll helt enkelt. Efter 2-3 decimeter snö så är det nu plus grader ute igen. Kan inte Bore bestämma sig snart. Ena dagen är det -20 och nästa är det runt nollan. Väder kärring som jag alltid varit är detta ett aber. Får ont i knän och höfter vid väder omslag.

Är så less på att vara sjuk, jag vill bara vara frisk och det NU. Men som det är får jag hoppas på att jag kan bli frisk. Då gubben jobbar på måndag när jag ska tala med Finnarna så frågade jag i dag om det finns någonstans vi kan sitta på hans jobb och där jag kan koppla upp till länken. Jag vill att han är med under mötet. Bättre med fyra öron än bara två. Själv är jag fruktansvärt nyfiken, nervös, hoppfylld och fruktansvärt rädd att det inte har något. Men då har jag en annan plan, då en bekant frågat en tysk onkolog som är dennes vän om han viste vart man skulle vända sig för bästa vården vid ändtarmscancer. Själv blev jag väldans förvånad men ändå inte. Men enligt denne onkolog var det i Spanien. Så det är nu mera min plan B. Vad ska jag annars göra? Lägga mig ned och bara låta döden komma. Aldrig i livet inte så länge jag har så mycket kvar att ge i livet. Never ever in my life. Någon måtta på den här galenskapen får de tame tusan vara. Jag SKA klara detta om det så är det sista jag gör. Sedan är det cancergalan på 4an på måndagskvällen som jag rekommenderar er att se.

Till sist vill jag tacka mina 153 följare. Helt fantastiskt, trodde inte det var sant när jag fick den notisen i dag. Tack snälla ni 💕 Men jag behöver fortfarande de små gåvorna som ni kan tänkas skänka till mig. För jag är helt övertygad om att detta kommer kosta massa innan det är klart. Även om jag förhoppningsvis får beviljat från försäkringskassan. Så kommer det att kosta en hel del. Om jag inte får beviljat vågar jag nästan inte tänka på vad det kommer att kosta. Så en liten Swish till 072-4530907 kan göra en stor skillnad. Som jag tidigar nämnt så blir det pengar kvar så kommer jag att ge det vidare till Cancerfonden och barncancerfonden. Inget kommer att bli kvar hos mig för nöjen och flärd. Varenda krona kommer gå till mitt tillfrisknade och forskning. Så alla kan få den hjälp man kan få utanför Sveriges gränser även blir möjlig här med forskningen.