Jag sitter här och snurrar på mina strumpstickor, ska lägga upp till et par långrockar till min frusna son. Funderar och sorterar de som skett under 2022. Ja jag åkte på en regel käftsmäll i februari. Men inte fick den mig att bara sätta mig ned och dö. Nej den gav mig någon konstig kraft och driv att nu jävlar har jag haft nog med skit i livet så du din objudna aggressiva gäst ska drivas ut ur min kropp. Du ska få se vem du har att göra med. Har under året varit med om en resa utan dess like, bredvid behandlingar har jag då inte suttit still. Jag har hittat lösningar där jag kunnat vara aktiv och kunnat jobba på min kropps villkor. Många dagar sa Tomas åt mig ligg här du och vila i dag. Nej tack du jag ska med. Vi ska göra denna resa tillsammans, det kan vara den sista sommaren. Ja jag har fått lov att lära mig leva med det det kan vara den sista sommaren, den sista hösten, den sista julen, det sista nyåret. För även fast jag är fast besluten att överleva så vet man aldrig om det går vägen. Men den dagen jag slutar tro på att det kommer att gå då är det tack och adjö och fort kan det gå då. Som mamma sa -Tro lilla vän än finns det hopp. Men sedan har jag sedan barn haft mig -skam den som ger sig. Avslutade årets sista veckor med en mental meltdown. Vilket jag måste få ha för att kunna börja klättra igen. Det har varit så mycket annat på det privata planet som jag/vi fått jobba och strida emot bredvid cancern. Vilket har slitit väldigt mycket på mig psykiskt. Men ändå inte tappat tron på att det blir bättre, nu tar vi oss igenom detta tillsammans och kommer ut på andra sidan. Både visare och starkare tillsammans. Det var som Niklas sa en dag när vi hälsade på. – Du morsan, om du kollar på tanterna som bott runt oss under alla år så har alla närmat sig 90 år eller äldre. Så du har fasiken bra odds där 🥰. Hoppet och tron är det sista som överger oss. Detta var hans sätt att visa hans hopp och tro. Jag har fått den stora äran att bli farmor under året vilket är något så fantastiskt. Men samtidig har tanken följt mig att jag kanske inte får följa henne på sin stig till vuxen kvinna. Ja den tanken gör ont väldigt ont. Jag vet vad min mor och far gjort för mina barn, det vill jag ge till mina barnbarn. Med andra ord så har jag ytterligare ett år där jag drabbats av sorg och skit. Men har bestämt mig att när jag överlevt detta får det fan vara nog, då är det min tur att få leva räksmörgås ett tag. Citats från ett inlägg på FB av mig för idag 3 år sedan. ” Mycket kämpa har det varit, trampat blötmarkerna nu i många år” Skog, jakt och stickning har varit min mentala räddning. Detta skrevs efter att nyligen vi mist våran mamma, livskamrat, mormor och farmor i pancreacancer. Dock vara mamma 83 år men hon var heller inte klar, det syntes på henne. Endast de sista timmarna drygt 2 dygn låg hon till sängs innan sista andetaget. Den dagen satt jag på pass i skogen ”slottet” fick jag sitta vid. Småkyligt blött och jävligt. Hamnade jag vid ett pass med tak. Sitter där och lyssnar på jaktradion och naturen, Plötsligt dyker det upp en entita eller som mamma kallade dom orsaiten. Den landar på en tal alldeles bredvid passet. Jag viste att nu är det nära, snart tar mamma sitt sista andetag. Entitan springer där upp och ned för stammen.Jag väntar på att såten ska bli klar och jakten där ska blåsas av. När det sker och jag tar på mig ryggan och bössan över axeln knatandes tillbaka till bilen. Halvvägs ringer pappa, Naima det är inte långt kvar nu med mamma. Jag viste det redan men nu blev det verkligt. Fult upp att ta mig ur skogen med bilen hämta upp gubben och hund. Hem med hunden och in med ungarna i bilen. Full fart till mamma. Jag han inte ens med att kissa. Så kissnödig så jag ser ubåtar kliver jag in hos henne, men måste först till toa. Då kom känslan där var sista hjärtslaget. Mamma väntade tills vi alla var där. Ja då kan ni förstå vad jag fått min vrånghet ifrån, att inget ska ske förens jag är redo typ. Inte han man återhämta sig riktigt efter denna händelse i slutet av 2019. För då dök det upp en pandemi som man också skulle lära sig att hantera och leva med. Till påsken 2021 åkte vi på covid-19 alla tre här hemma. Gubben blev sjukast av oss. Jag hade hunnit få min första vaccination. Efter jag tillfrisknade så fick jag ont i båda lårbenen. En vidrig smärta som kände som den var i märgen. Ingen förstod varför och vad detta kom av. Detta släppte efter några veckor och man trodde att det kunde vara någon form av postcovid. Men smärtan fortsatte på annat ställe och det var nedre delen av ryggen. Resterande av historien kan li läsa om i tidigare inlägg. Jag har med andra ord inte hunnit få något ordentligt andrum på många år nu. Så jag har bestämt att det ska 2023 ge mig tid till. Men kan bli 2024 också. Allt beror på hur cancern ter sig. Bara det inte är det eviga andrummet. Jag har en del politiska uppdrag och annat som ska genomföras detta år, som jag ser med stor glädje fram emot. I morgon är det årets första vardag och allt börjar på riktigt för 2023. Jag längtar även tillbaka till mig ordinarie arbete. Ska se om jag känner att jag har orken att fixa det på 25% framöver. Men en dag i taget och vi går nu mot ljusare tider igen. Så bara att bida sin tid och se vad framtiden har att bjuda på.

Medans jag nu har suttit här och skrivit har jag tittat på strumpstickorna rullat lite på dom, så jag tror de vill att jag lägger upp för ett arbete nu. Lägger även in länken till reportaget från Siljansnews om ni vill läsa. Vill ni stötta min resa till ett tillfrisknande så Swisha på 072-4520907 många bäckar små….

https://www.siljannews.se/helgreportaget/jag-har-ett-rikt-liv-och-ar-inte-fardig-an

Nyårsafton firade vi som ett gammalt par 🫣🤪😂 tournedos lilli utan gåslever. Till bingolotto och varandras sällskap. Men får inte glömma djuren och deras kärlek och tokerier 🥰 Kände att man kan ju inte se ut som en ”lodis” på nyår så det fick bli en snabbdusch och på med en chock rosa tröja med glitter i till middagen iaf. Ja jag kostade på att kamma mig lite också. Men avstod hårspray och gel denna gång 😝 Så helt krasst vi hade en lugn och mysig nyårsafton och nu på nyårsdagen så kör vi samma lugn och mys. Ska bara jaga ut gubben för att hämta ved och elda i pannan strax innan det blir kallare inne. Kanske vi ska åka och handla lite också. Då han tjatat om pizza i flera dagar fast jag inte varit sugen ett dugg på det. Så nu kan han få sin vilja igenom. Men först upp med 72 maskor på stickorna.

Ha en fortsatt trevlig nyårsdag på ditt vis. ❤️