Började dagen en tur till Falun med lillgrabben. Hans sällskap är helt annorlunda 😆 men vi fick iaf några timmar egentid på hans vis 🥰 medans jag väntade på honom for jag till plantagen en sväng. Tänkte jag skulle fynda lite nya blommor. Men jösses vad dyr dom blivit. Blev en liten ampellilja för 50:- och 2 amaryllis för 150:- hyacinterna fick då vara pga priset. Men en bukett med snittblommor då. Jo tjena! Nä jag får nog njuta av de lilla jag har.

En vända till nusnäs och hälsa på ”mina” flickor. Fick en dos Nelly 🥰 hon är helt fantastiskt den där lilla tösen. Hon får mig att skratt så gott. Både på gott och ont. Lite taskigt att skratta åt henne men hon har så härliga ansiktsuttryck utöver de vanliga. Tror de där kommer att bli en klok liten tös ❤️

Förövrigt har jag känt mig energifylld idag. Jag är på väg tillbaka till de jag varit de sista 9 månaderna. Cystan och infektion drog undan mattan en sväng. Men den har jag nu tagit tillbaka. Det är min matta och den ska ni ge tusan i. Tar ni den tar jag tillbaka den. Basta! En vända på sjukan för provtagning inför röntgen enligt order från sjukan i morse, då de ringde och sa att jag ska då röntgen i morgon. Jag började fundera i förrgår om snigelposten tappt bort min kallelse till röntgen så jag ringde cytosköterskan. Men onkologen hade glömt att skriva den. Så det är inte bara ett att vara sjuk man måste både vara lyhörd och ha full koll på om saker sker som de ska och har blivit sagt.

Hem och käka lite rester, en powernap på ca 15 minuter. Sen har jag städat och städat. Men nu får de vara nog för i dag. Är en ny dag i morgon att fortsätta på. Nu sitter jag framför tv och skriver samtidigt som jag tittar på hela Sverige bakar. Reflekterar dagen.

Denna dag har varit både upp och ned. Idag är det 3 år sedan mamma lämnade jordelivet. Pancreacancer tog hennes liv. Brukar trösta mig med att hon fick bli 83 år och 5 barn 10 barnbarn och 7 barnbarnsbarn. Men saknaden är stor vissa stunder. Mellan gråt och ilska är jag så jävla less att cancer tagit de som stått mig nära. Farfar, mamma, svärgubben mfl. Farmor och mormor fick jag aldrig träffa då cancern även tog deras liv. Farmor var 42 år och hjärntumör, mormor var 60 år och bröstcancer. Men cancern ska fasiken inte få ta mitt nu är de dags att vända på den här skiten. Samtidigt bär jag på lite oro, i morgon ska jag göra ny CT-röntgen för att se om cytostatikan gör de den ska men jag ska även ta stora blodprovet inkl CEA=cancermarkörer. Jag önskar så att livet är med mig och att de visar åt rätt håll båda. Ska träffa Onokologen på måndag så då får jag reda på även hur röntgen ser ut. Jag varken vill eller ska dö än på 39 år och 3 månader så de så. Jag har förmycke kvar att ge både mig själv, de närmaste och samhället.

Medans jag plockade lite och letade i några lådor hittade jag lapp från BB sängen och mitt och mammas armband som visade att vi hörde ihop på BB. Kändes som det var meningen att jag skulle hitta fram det i kväll. Kände både sorg och värme samtidigt. Mina tankar snurrade. Jag vet varför mamma gav upp just denna dag. För att hon viste att hon skulle inte orka en extra dag. För den 17:de skulle hon inte lämna oss, inte på Naima dagen. Den dagen skulle inte få bli sorgens dag, speciellt när båda hennes döttrar och hon själv bär namnet. Jag vet att hon vill att vi bär namnet med värme och inte sorg. Samtidigt som jag är så tacksam för att lilla Nelly får bära namnet vidare. Jag vet också att mamma skulle vara stolt som en höna 🥹 om hon varit i liv över det. Men hon sitter där någonstans och tittar på oss och är stolt.

Ja nu är de snart dags för att göra natten och krypa ned i sänghalmen.