Just nu orkar jag inte göra just något. Kontaktade vården i går för att se hur långt jag har kvar på väntan för att tömma och få koll på cystan. Operationskordenatorn ringde upp mig före onokologen. Så på måndag ska jag skrivas in kl 8 på kirurgavdelningen för provtagning och tappning av cystan. Jag vet inte ett dugg hur länge jag blir kvar eller huslänga den patologiska undersökningen av vätska och eventuell biopsi kommer ta. En av överläkarna på kirurgen ringde upp mig och ville att jag ska testa med vätskedrivande så får på Maxi för att hämta men inte hade de den inte heller något av de andra apoteken som finns här i by. Men de fanns i grannkommunen i min hemkommun. Så det blev en tur dit idag och sedan vidare till Rättvik för att hämta/köpa eldfast tegel. Gubben håller på att renovera bakugnen i gammelstuga. Vi åkte efter en nygrusad väg (grovgrus nästan makadam) kanske 7-800 meter och de va fan inte kul de var bara jobbig. Jag har inte ont av detta det är bara jobbigt och drygt. Ni som varit gravida kan förstå hur jag känner för just nu känner jag mig höggravid och varje gupp, varje hastig inbromsning mm i bil är bara besvärlig. Jag sitter nu mera eller halvligger när jag ska sova igen och när jag ska sträcka på mig känns det som att klämma ihop en stor ballong med vatten från båda sidor. På vägen hem stannade vi hos lilla Nelly farmors lilla Rutan ❤️ Jag får tårar i ögonen när jag tittar på det lilla livet både av lycka och sorg pga av att jag bär på denna JÄVLA sjukdom. Jag kommer att göra allt för jag kan för lillskruttan. För att hon ska få uppleva och få minnen tillsammans med sin farmor. Vi ska göra allt från att skruva motorer till att lära sig att virka och sticka strumpor så hin slipper frysa om sina fötter. Sen kan hon ju om hon vill förse sin mamma och pappa med suckor också. Jag vet att hennes farfar är förälskad i raggisar så han kanske kan få något par med.

Åter till de här jäkla elände till cysta. När man inte har ont och hjärnan vill mer än vad kroppen fixar, känns som jag är tillbaka på ruta ett, där jag var under hösten vintern. Fast nu utan smärta. Helvetes jävla skit rentut sagt. Jag hoppas nu att jag kan stå ut över helgen och att vätskedrivande hjälper lite. Niklas tittade på mig när vi kom och inte sa han hej utan han reagerade på magen.-vilken jävla kula du har mamma. Ja jag når inte ned till golvet längre utan att stå med benen nästan i splitt. Just nu vill jag bara kräkas på detta och ställa frågan varför just jag? Varför just nu? Det är nog första gången i livet jag känner att det är bra orättvist. Tror att jag just nu backar för att ta ny sats för att ta ännu ett steg framåt. När gubben lämnade mig hemma för att åka till Siljansfors för att göra snitslar som tagit slut i dag, gick jag in och la mig på sängen och tvärslocknade vaknade runt 22, men kulle inte ha ett dugg problem med att somna om. Men kan ju inte bara ligga måste ju röra lite på mig iaf för att hålla igång cirkulationen i kroppen. En sådan cirkulationshöjare och sinnes förhöjning med serotonin påslag var vid ett köksbord i Färnäs i går kvälls till en kopp kaffe å en skådandet butter kaka. Men de måste varit något annat roligt i den för jag fick då skratta gott 🥰 Ska försöka sova igen nu tänkte att jag skulle följa till Siljansfors i morgon bitti. För skogsmästarbiffarna är också sopslut så gubben ska dit och göra nya. Nä nu får de vara klart för i dag för nu behöver jag besöka toa och sova igen. Kram på er