Söndag


Idag har det varit mycket blandade känslor i mig. Först ville jag inte ens vakna, tog mig en väldig lång sovmorgon. Kände att jag inte ville kliva upp då heller, men va fan Naima det blir inte bättre av att ligga här. Hade ingen lust att åka på årsmöte för Dalarnas sjukvårdsparti heller, kände inte mig manad att göra något idag. Men jag kom upp och iväg. Vet ni jag ångrar mig inte ett dugg. Ett bra möte blev det och när jag kommer hem är Niklas och Emma där. Niklas jagar sin bror att börja röja upp runt gårn. Vilket de gjorde tillsammans. Vilket också innebar att jag kände lusten och glädjen i att vara med och röja undan och upp. Inga syskon bråk bara hederlig syskon tjafs. Sedan är ju Niklas lite snabbtänkt så Nils blev ägd många gånger 🤣🤣🤣 många små skratt blev det. Varit helt säker på om det varit en realityserie så hade vi haft tittarstorm. 😆 rundar av kvällen med ett gruppledarmöte i alliansen. Blir en tur in till Mora också. Så min plan för dagen som jag hade i går sket sig redan i starten så att säga. Samtidigt som jag haft glädje och ingen lust till något idag, har jag även haft en sorg i hjärtat. Det är den 22 maj och mamma skulle idag fyllt 86 år. Tankar som farit i mitt huvud är varför drabbade den här j..la cancern dig och sedan mig. Vad hade du försökt vägleda mig i livet. Hade önskat att jag fått lägga mig bredvid dig i sängen som jag gjorde som barn. Krypa ned bredvid dig under ditt varma täcke. Snälla mamma klia mig på ryggen. Ta en kopp kaffe och en tårtbit tillsammans. Men mamma vet du en sak? Jo de vet du. Men jag ska bli farmor och du gammelmormor i sommar. Jag ser framför mig när du håller den lille och ser med kärlek och värme på det lilla livet, med en bäbisfot i din hand. Hade så gärna viljat uppleva detta med dig och pappa tillsammans. Men nu så ska jag och pappa bli de bästa gamlingarna till lillbrakkan. Detta är en av anledningarna till att jag kommer fortsätta strida varje dag mot och med min kropp för att bli frisk på riktigt. Men i morgon mamma kommer jag börja jobba halvtid, jag kommer göra något som jag ser fram emot. Något som ger mig glädje på ett ställe där naturen är nära och det gamla tiderna får minnas. Ett ställe som jag inte trodde skulle betyda så mycket för mig. Siljansfors skogsmuseum. Jag har både dig och Inge brorsan med mig när jag är där och jobbar, men även de andra gamla människorna jag haft i mitt liv och de jag aldrig fick träffa här på jorden. En vacker dag kommer vi att mötas igen men om jag får bestämma så är det inte än på 40 år. Jag önskar varje dag efter att jag vunnit denna strid att jag aldrig mer behöver vara ute i någon myrdy och gå och kämpa mig fram och upp om och om igen. Jag är tacksam för att fått ha det så nästan mer eller mindre hela livet, för hade inte det varit så misstänker jag att jag aldrig varit så bestämd att även resa på mig denna gång och gå framåt. Många gånger i mitt liv hade jag önskat att jag varit död för att orken att kämpa trytt. Medans i nästa andetag nä du jävel mig ska du inte få besegra. Utan att glömma ödmjukheten, tacksamhet och alltid ha ena foten kvar i verkligheten. Vi har alla olika bördor vi fått bära genom livet som format oss till den vi är idag. Anklaga inte utan att ha gått i den andres skor, det är bättre att ta reda på orsak och förstå än att döma. Att acceptera och respektera är olika saker där jag personligen tycker att respektera är viktigast av allt gent emot andra människor. Jag kommer kanske aldrig att gilla dig men jag respekterar dig. Vill även säga att det finns det jag kommer respektera ännu mindre acceptera då det gäller ren idioti som tex när auktoriteter använder sin makt att få sin vilja igenom eller försöker trampa på någon för att skyla sig själv. Sedan finns det många andra idiotisaker men denna är en av de värsta. Det är som att på ett finare sätt att slå på den som redan ligger. Så tack livet för det du gett mig hitintills, tack för den jag är idag med både bra och dåliga sidor. Hoppas nu att jag mycket mer att få med mig och att jag kan sitta här och skriva om mina nya kunskaper om livet om ett år, 5 år, 10 år och om 40år.

Så här har jag känt idag. Rena kaoset, men att när det är klart blir det bra. När man inte vet från dag till dag hur vägen kommer att se ut när man kommer för att passera. Precis så är livets dagar man vet aldrig vilken väg man ska ta man vet bara det man tror den ska innehålla. Men att göra det bästa av varje dag oavsett starten är det bästa för själen. Men ibland får det vara totalkaos eller en riktig skit dag utan att man inte gör något mer än att ha täcket över huvudet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: