Ja ni! Jag funderar ofta om framtiden och även nuet. Jag har alltid en plan för flera dagar fram åt

När man sover som godast då måste man kliva upp. Styrelsemöte med stiftelsen Siljansfors skogsmuseum. Vilket gäng fantastiska gubbar 🥰 med efterföljande av städning inne i museet. Även fast det inte var så många kom de långt idag. Själv har jag suttit i restaurangen med datorn medans Tomas jobbat och städat. Är fasiken trött konstant just nu, men om man tar det lugnt så går det. Måste lära mig att skriva lappar till mig själv har äkta tyflonminnen. Det bara rinner av mig hinner nästan bara tänka innan de försvinner. Men idag kom jag ihåg min insynsskyddsfilm som jag lovat pappa. Så det blev en tur dit och sätta upp för köksfönstret. Förstår så väl då han bor i markplan och gång vägen går alldeles utanför. Så det har varit lite trist då han haft persiennerna nere för att känna att han kan röra sig fritt. Men nu ser de utanför en skugga och han får in ljuset ❤️ Sedan behöver vi ju äta så det blev en virrig handling men mat fick vi tillslut. Tacos 🌮😋 efter en tur till södra sidan av ön för ett extra par händer hos en vän. Kändes som vi var ett gammalt pensionärs par på tur då vi åkte chev57an 🥰 en titt tur på vägen hem och en sväng till nordligare bredder på ön. Innan medicin klockan ringde. Så nu har jag ätit igen och tagit cytostatikatabletterna. Är ju på dag 4-5 efter droppet så nu bråkar stomin igen med okynnes läck då jag är vattning i magen. Men tar tabletter för det och vet att det går över. Men ack så drygt och sedan att man blir irriterad på huden. Men har det varit bra under 2 v som jag inte hade något cytostatika intag så är jag absolut inte orolig för framtiden. Nu ska jag snart krypa ned i sängen och sova, ska försöka göra schema för sommaren i morgon så om jag får ta det lugnt och utan störande samt inte så långa stunder i arbete och längre pausar borde det gå. Sedan får jag nog lov att strukturera upp mig på riktigt kan faktiskt inte vara konstant förvirrad. Men det konstiga är att saker blir gjorda men helt utan plan och vettigt upplägg. Mer som en kossa utsläppt på grönbete. Skuttar hit och dit upp och ned.

Ja ni! Jag har faktiskt en plan för några dagar fram åt men det är inte alltid som det blir som planen är lagd. Den kan gå fortare men den tar oftast mer tid. Jag blir fruktansvärt frustrerad, men som jag stolt kan säga att jag kan hantera mycket bättre än förr. Jag har jobbat mycket med detta i mina tankar acceptansen att jag inte är som förr. Att jag nu om någonsin har livet till låns har blivit mer klart, inget man kan ta för givet. Som sagt så är mitt första mål snart här, att få hålla mitt lilla barnbarn i min famn och få vara farmor på riktigt. Mitt stora mål kommer jag att hålla för mig själv men som ska vara genomfört innan nyår. Men ett annat mindre men ack så själsligt mål är att få vara i skogen och jaga hela hösten efter hur orken ter sig. Har ju en hel säsong som jag missade. Jag har faktiskt fått tillbaka en liten del av mitt liv sedan 220222 jag har många stunder jag är piggare än på lääääänge. Men de stunderna är inte långa men dom är jag oerhört tacksam för. Helvetes jävla skit cancer. Men som sagt när jag vunnit denna strid kommer jag ut starkare, och visare på mitt eget vis. Det jag är mest stolt över i mitt liv är mina fina barn. Jag vet att vi gett dom en fin grund att stå på i livet, de har hjärtat på rätt plats. Men sedan kan de bli så fel men ingen är perfekt. Orsak – handling. Jag får höra ofta att jag ska analysera hela tiden. Så kan det nog vara då jag vill finna svaret på varför. Kan också vara en del av att rätt ska vara rätt. Men konsekvenserna av ett agerande får man lov att ta i iallafall, med förhoppning om att man tar lärdom.