Började dagen på reklambladet Masen tillsammans med Jocke. Han meddelar att han blir lite sen, skrattar för mig själv då jag kommer att bli ännu senare. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt. Det var iallafall ett bra möte om valmanifest i bladet. Sedan vidare för att byta gasolflaska på Niklas jobb men konstaterade att det var fel märke på min tub. Istället fick jag en hund med mig som blev alldeles tossig när hon hörde min röst innan jag kom fram till bilen. Väl ute så fick hon ”spatt” skutta, flög tacklade mig och var allmänt spralligt tossig 🤣 Hon fick iaf följa mig på en anställningsintervju med en tjej som kommer vara en del av vårat team i Siljansfors i sommar. Så även där fick Freja ännu en på fall med sin charm 🥰 Iväg på annars ställe för att byta gasol och hämta Nils på praktiken. Sedan på maxi för lite proviant. Lämna Nils med brorsan i garaget. Äntligen hemfärd, och välbehövligt lugn. Lite småplock och tvättning av lite kläder. Hungern behöver stillas också men orken gjorde att det blev extremt avancerad matlagning. Redd potatis och purjolökssoppa. Även klarade Freja av att nocka mig så jag såg stjärnor och planeter. Precis när jag böjde mig ned och skulle sätta på kopplet hoppar hon och det blir en danskskalle rätt över näsan på mig. Äää vad är det i det stora hela ingen av oss blev arg och fick en spontan puss av hund som jag tog som ett förlåt farmor 🐾❤️🐾 inget blodvite blev det men jag är fortfarande lite varm om näsan.

Saker som gjort mig varm i hjärtat i dag. Talat med Emmagumman på telefon. Pussar av Freja, beslut från försäkringskassan ang sjukskrivning och samtalet från min handläggare där. Får inte glömma samtalet med pappsen.

För övrigt känns det mesta ganska bra just nu och ser på framtiden med tillförsikt. När Niklas ringde mig på förmiddagen hade jag precis vaknat. Våra samtal börjar 9/10 ggr med vad gör du? När jag svarar att jag precis vaknat säger han. – har du slutat med att fånga dagen nu när proverna visar bättre. Absolut inte, men ibland får man vara trött 😴 jag lever just nu på lånad tid så att säga. Jag känner att viljan är högre än vad orken och kraften är, vilket innebär att jag även behöver ”hushålla” med orken under dagen. Jag har min ”käpp” med mig i gubben som både bromsar och manar på mig, samtidigt som han respekterar när jag säger att nu orkar jag inte. Vet dom som denna skit tagit om på, vilket gör ont i mitt hjärta på deras vägnar. Vilket ännu mer stärker min känsla att leva i nuet och göra det bästa av dagen jag har. Denna skit cancer drabbar inte bara den som är sjuk, de som finns runt om en får också en del av kakan så att säga. Vad som än händer med mig framöver vill jag inte att någon ska behöva känna, varför gjorde jag inte eller varför sa jag inte? Osv. Jag har full förståelse för att alla och en var har ett eget liv att ta tillvara på. Men man får inte glömma de man har runt sig. Jag läste om Anna Brolin och kommentarer över hennes vikt. Blev så arg i mig själv. Varför döma hunden efter håren metaforen blev så klockren för mig. Bakom varje handling, utseende, klädstil osv finns det en människa och en personlighet. Kom för gudskull ihåg det. En attityd kan vara ett försvar/skydd för sin egen skull. Sådana här saker gör mig inte förvånad över hur det ser ut i vårat samhälle idag. Tänk vad långt man kan komma med bara ett tack eller varsågod om någon/man håller upp dörren för. Dom små orden kan göra hela dagen för en annan människa. Nä nu slutar jag skriva för idag. Var rädd om dig för det finns ingen annan som du 💞