Ny vecka och nya möjligheter. Tacksam för varje dag jag får vakna och själv kan sätta mig upp ur sängen. Kaffe å mys med djuren som alltid på förmiddagen. In till Mora en sväng, träffa på gubben så jag fick en oväntad mitt på dagen puss 🥰 hem och göra lite jobb på datorn innan jag kopplade upp på KRB. Idag var det långt möte, som var slut strax före 17. Kände hur trött jag var. Började med maten för i dag stod det kylskåpsrensningspytt på listan. Gubben kom och tittade på mig. Vad har du gjort i dag du ser helt slut ut. Ja jag är det, men inte blir jag piggare av att inte göra något heller. Snarare tvärtom och inte sover jag heller då utan sitter som ett fån och tomglor. Så jag blir mer och mer övertygad om att om jag ska ha någon som helst liv så kommer jag inte kunna jobba mer än halvtid ett bra tag framöver. Bara att inte få sova ordentligt på 5 månader och sedan en stor operation och som grädde på moset så ger kroppen mig cancer, och cancerbehandling. Just nu i skrivande stund känns det som jag bara vill lägga mig ned och vakna när jag är frisk igen. Tänk om det hade fungerat och detta varit som en förkylning eller en magsjuka. 3-5 dagar då man bara sover och sedan vaknar till liv igen och allt är vänt. Jag är faktiskt fruktansvärt glad också då smärtan lyser med sin frånvaro. Allt det min kropp fått stå ut med från slutet på juli då smärtan började bli värre, är jag inte förvånad över att den är helt slut. Att vara på helspänn dygnet runt och plötsligt få slappna av måste vara som en chock för både kropp och knopp. Men skam den som ger sig. Jag ska ta mig igenom detta även fast det kommer kosta mig blod, svett och tårar. Ny dag igen snart och en dag närmare röntgen. Kan även vara det som undermedvetet gnager i mig fast jag inte tänker på det. Förvänta, nervositet och oro över vad den kommer att säga. Nähä det här går inte, dax att ladda batterierna för en ny dag.