Iväg och hämta lite ungdomar för att visa dom deras arbetsplats inför sommaren. Så skönt att få komma till siljansfors och muséet. Det är något speciellt med miljö där även fast det ligger alldeles bredvid E45. Naturen, historien ja allt. Det är ren och skär själavård och glädje med det stället. Ser fram emot sommaren, tyvärr ej på heltid denna sommar. Hoppas verkligen jag fixar att jobba halvtid. Mail har trillat in under dagen och telefon har ringt, bokningarna och förfrågningar ramlar in. Märks tydligt att någon dragit ur pandemiproppen. Sedan är det mycket politiskt som ligger på inget övermäktigt. Valsedel, partiblad vilket jag är glad att vi har en herre som är duktig på bland oss. Känns verkligen som vi är på gång framåt. Men tar ej ut något i förskott men känslan är så just nu 😁 Var iväg på kvällskvisten till en vän för en påskrift. Var så skönt att bara sitta och tala med varandra, kändes som vi inte gjort annat. Umgås och bara vara, så vi gick på övertid båda för tillslut satt vi och försökte blinka bort stoftet från John Blund 😆 nu ligger jag nedbäddad och ska försöka sova, kl 9 i morgonbitti ska jag vara på Onokologen för att påbörja rond 3. Skräckblandad förtjusning då jag känner att jag inte har tid att vara utslagen flera dagar just nu. Men det är bara att gilla läget nu Naima och lära dig att delegera det du inte orkar med. Ja Naima jag ska 😜 Ringde gubben på eftermiddagen men han hade inte riktigt tid, så jag sa att då hörs vi senare. Nej vänta lite och så gav han telefonen till en. Men jösses de var min barndoms stora kärlek. Jag var jätte kär i han när jag var typ 3-4 år och kan ju inte säga att jag ogillar honom idag heller. Vi samtalade lite och han lovade mig att han skulle ställa sig upp och gå när jag fixat denna fajt (han är rullstolsbunden) det tyckte jag var bra för då får han börja träna nu så han kan eller åtminstone hitta på ett sätt. Kräver inte mer än ett steg 🥰 då säger han att jag ger mig fan på att du kommer klara detta. Ja allt för att få se dig gå gubben 😁 Sådana här saker får mig att inse och se klarare hur många fina människor som finns och funnits i mitt liv. Den största sorgen jag har är min farfar, han var min stora idol när jag var liten. Tyvärr miste vi honom när jag var 9 år i cancer i leukemi. Han skulle vara så glad i mina pojkar. Hans vackra gråa hår med de fina vågorna som han hade. Hans skägg och hans kramar. Han bodde 20 mil ifrån oss men kändes alltid närvarande. Alltid lika glad när han och hans fru som jag kom att kalla farmor kom instängandes på gården i deras blåa amazon, minns jag rätt var det en 4 dörrars också men kan ha helt fel. Jag vet iaf att vi kommer träffas igen en dag men inte än på 40 år om jag får bestämma. Minnena ligger mig så varmt och tryggt om hjärtat mitt så jag har ingen brådska att möta honom.

Kaffet är laddat inför morgonen och håret får jag kamma i morgon. Nu ska jag ladda batterierna så jag tar mig upp när klockan ringer.