Höll mig vaken i natt till gubben min kom hem från jobbet så jag fick sjunga lite för honom 🥰 med en enkel 🌷på din bemärkelsedag jag har den äran att gratulera. – ja just fan de är ju nu det. Tack! 😂 sedan var det sova som gällde upp i god tid för att få liv i lillgrabben så gubben fick sova. Sedan vart det sedvanliga morgonmyset med alla djuren och denna morgon var det väldigt trångt då även gubben låg kvar i sängen 🤪 upp och iväg för provtagning. Sedan åkte jag förbi det lokala företaget som trycker det lokala annonsbladet. För att ordna med annonser inför årsmöte och eventet 15/5. Men det slutade med ett litet möte med samtal om valkampanjen. Sedan for jag in till min älskade pappa på en kopp kaffe och helgskickesmörgås 😋 hämta gubben och iväg till familjeteamet. Efter det hämta upp lillgrabben lämna gubben på jobbet och sedan hem. Nu känner jag att jag börjar bli trött i huvudet. Byter om till myskläder i det ruggiga aprilväder som det blev i dag. Kryper ned i schäslongen och tänder ljus, nu ska här stickas. Hmm jo tjena har suttit här nu någon timme och inte ens hållit i stickorna. Men jag har iaf gått på toa och ätit. Myst med hundarna och bara varit. Inte har jag hunnit polera kvasten inför morgondagens färd heller, så får nog gå upp tidigt och hoppas jag hinner få kvasten farbar. Men den stora frågan är nu vilken katt jag ska låta följa. Tror det blir Loman då han har lite kortare svans så det inte blir för tungt då bränslet blivit så dyrt. 😝 sedan funderar jag på om jag inte ska ta familjen med mig och vara i stugan över helgen. Har inte varit där en natt sedan älgjakten 😔 så känns som det börjar bli dax. Kanske t.o.m. ut i skogen och köra lite röjsåg. Det är ju dax nu. Sedan måste jag ju fixa påskägg och gömma som jag gjort nu en herrans massa år till hela familjen 🐣🐣🐣

Funderat och tänkt i dag om min egen situation. Jag känner mig inte sjuk, fast jag vet att det är så och allvarligt också. Det är mattheten i kroppen som är jobbigast men även att hjärnan går in i lite hjärndimma på eftermiddagen men den kan jag hantera. Jag nästan skäms över att säga att jag mår bra då jag vet att de finns dom som mår tjyvtjockt, som jag gärna delat med mig lite till så de inte skulle behöva må så. Jag vet också att jag får min beskärda del dagarna efter droppet och andra biverkningar under ca 7 dagar +- ringde till hudmottagningen i går och talade om hur läget var och att jag just nu inte äter methorextate och inte behöver ta prover för det just nu. Bara det kändes konstigt. Jag är ju fullt medveten om vad som sker, men funderar även över hur det kommer sig att jag är så ”satt” (lugn) i det. När jag talade med pappa i dag så talade jag om för honom att det känns som saker håller på att vända överlag. Att jag/vi börjar få positiva vindpuffar. Ställer frågan till pappa – vad är det som händer? Vem är det som vakar över oss/mig? Då han svarar med en blick av medkänsla och tacksamhet till det som händer – Jag vet inte Naima! Men självklart vet han inte det, men kändes så naturligt att bara ställa den frågan. Han har ju aldrig trott på andevärlden, vilket jag gör.

Ja vi får väl se om jag skriver ett låååångt blogg inlägg i helgen kanske lite om mig och mitt liv. Känner att vissa saker borde skrivas ned för mina barn, barnbarn och fortsatt nedstigande släktled. Att skriva på papper och lägga undan är inget för dagens utveckling då allt ska ske via sociala medier och internet. Nu kom jag på en sådan sak. Lillgrabben frågade på en sak som jag och mamma satt och talade om han kan ha varit 10 år och läskunnig. Då sa jag att han skulle gå in till focusuppslagsverk som mamma hade och slå upp det. – men mamma de kan väl inte stå där, kan vi inte googla det ist. Jag följde då med honom för att hjälpa honom att söka i rätt bok.