Vaknar och inser att lillgrabben inte kommit iväg. Kör han till skolan. Sedan åker jag förbi mitt jobb. Så skönt att få hälsa på dom, en av de boende kom och pratade lite med mig. Kändes skönt att det lilla teckenspråk jag kan fortfarande fanns kvar 😃 tar en kaffe med mina kollegor och snackar lite jobb och annat med förstås. En annan boende kommer hem precis när jag ska till och fara. Han säger fel namn men leendet och kramen gör att fel namn är förlåtet 🥰 jag far hem. Tänkte göra en del men känner att nä Naima i dag får du vara extra lat, låta kroppen vila lite. Det är ett bekymmer för mig då jag oftast sista halvåret gått på pannben. Saker blir gjorda även fast det gör ont och tar emot. För jag vet också att det kommer vänta på mig iaf tills jag gör det. Undan det som undan ska helt enkelt, sen får man vara ledig på riktigt. Gör mig lite lunch och tänker på en gammal kollega och vän. Ästin. Köttsoppa sörplandes direkt ur kastrullen, det kan nästan inte bli bättre. Endast om jag gjort lite klimp där i skulle det vara bättre. Samtidigt sitter jag i telefonkö till apoteket. För jag har inte fått en av de olika stomipåsarna jag ska ha men enligt receptet har jag gjort ett uttag. Det visar sig att det ligger hos ombudet så jag far dit och mycket riktigt låg det där men vid paketutlämmningen. Fick iaf lite mer fakta och det kommer ta minst 2v för varje leverans så jag passade på att beställa medans jag hade dom på telefon. Så nu gäller det att försöka uppskatta framöver hur många påsar jag behöver ha kvar för att hinna få en ny leverans. Det känns lite vanskligt men jag förstår också varför de inte kan ha allt hemma. Då det finns en hel uppsjö av olika påsar och modeller för att passa olika kroppar och individer. I dag har jag även talat med min syster i telefonen. Det är ett par år sedan sist. Men ändå så pratade vi som det vore i går 🙂. Pappa kom insamlandes en vända också 🥰 han hade tydligen hämtat lillgrabben i skolan. Känns så skönt att han börjar bli sig lik igen skruttgubben ❤️ själv har jag varit slak hela dagen ingen riktig lust att göra något vettigt. Ordet jag sökte efter i går för tröttheten som man motverkar med fysisk aktivitet är fatigue. Så idag har jag tillåtligt mig att ha det både på gott och ont. Har inga planer för morgondagen utan den få överraska mig med innehåll. Jag är nu inne på dag 2 utan opioder och tar endast Alvedon morgon och kväll, men det är ju för att jag delat det i dosetten. Så på söndag när jag ska dela den igen så lägger jag inte i Alvedon. Nu när jag talade om det för gubben min ruskade han bara på huvudet. Ja vad ska jag säga, läkaren sa att om behandlingen hjälper skulle du kunna trappa ned. Men inte att du skulle trappa ut helt. Ja den enda smärta jag har är nu i högerarmen där första droppbehandlingen gick subkutant, så jag har en behandlings skada. Venen är som en björk kvist på våren hård men böjlig och öm.

Annars mår jag faktiskt bra, men saknar min gamla ork att ta tag i tråkiga saker. Så som städning. Men jag får nog göra som jag sagt tidigare. Göra en to do list, men då ska jag komma på vad det ska stå 🤪 precis som jag inte vet. Fördelen med glasögon är att det bara är att ta av dom så slipper man se skiten 🙈 så just nu är det de som är jobbigast att det är så stökigt och orent på många ställen här hemma för mig. Nu tänker ni men du är ju inte själv. Nej det är jag inte men vi har olika behov av olika saker, så jag kan inte ställa kravet på den nivå jag kräver. Men även att fokus ska inte vara på det utan på oss i första hand. Omsorg och omtanke för varandra ska prioriteras. Som salt jag har en oviss framtid men tänker 2 ggr varje dag vad som är viktigast att genomföra. Jag har mina mål inom räckhåll och när jag mått dom sätter jag nya nåbara mål. Så just nu kom jag på ett kortsiktigt mål och det är att få undan julgardiner och stjärnor från vardagsrummet. Som det sägs i visan julen varar fram till påsk 🐣 men även tomtarna och snögubben ska få en välförtjänt sommarvila. Mitt hjärta gråter ibland, men för det mesta är det varmt och kärleksfullt med hopp om en lång framtid.