Men nu så har jag iaf påbörjat bloggen och detta är mitt första inlägg. Så vi får väl se hur jag kommer överens med detta fenomen och förbättrar det. Men värt ett försök är det iaf. Välkomna till sidan om mitt liv där jag delar med mig av min vardag och kanske kan jag dela med mig av min erfarenhet, tänk och insikter. För att kanske hjälpa någon annan att inte släppa taget om sin egen situation. Just fått diagnosen tjocktarmscancer med metastaser på levern, misstänkta på lungorna, en stor cysta på ena äggstocken och och en lymfkörtel som är förstorad. Med detta besked hamnade jag under palliativ cancer vård, vilket för mig inte är acceptabelt då jag har så mycket att leva för. Barn, kärleken ett barnbarn på väg upp och så mycket mer bra saker i livet framför mig. Så något år till räcker inte så de några åren kommer att bli minst 40 om jag får min vilja igenom. Har så mycket att arbeta med när det gäller mig själv. Bland annat att flytta min egen position i livet mot plats nummer 1 där jag alltid haft alla andra tidigare. Har under 7 månader stridit med sjukvården med värk i nedre delen av ryggen, det visade på det dom flesta får med åren men jag hade även en vätskeutgutning som ingen viste vad det var. Endast att det inte var en inflammation eller infektion. De hänvisade hela tiden till att det var fibrovärk. Vilket jag bestämt talade om att det inte var. Jobbade på var med på älgjakten. Men när december kom orkade jag inte mer. Gick hem och sjukskrev mig. Hade nu jobbat med med mina kryckor som hjälpmedel för att ta mig igenom ett arbetspass inom Vården på ett LSS boende. Sedan var orken slut. Hade även vid de laget suttit och sovit i skräddarställning och framåtlutad med huvudet i händerna i 2 månader för att få någon timmes sömn. Oftast Max 3 timmar osammanhängande sömn med extrem värk. Vissa dagar med panikvärk så där så man inte vet vart man ska ta vägen, vad man än gör så hjälper inget. Tänkte att jag skulle gå en sväng för det är ju så bra mot ryggsmärta. Så tog mina nya kamrater kryckorna som avlastade lite iaf. Kom ca 50m hemifrån och fick då lov att vända tillbaka. Höll knappt på att ta mig hem igen och in. Under denna tid fick jag låg dos av oxycodone för att förbättra sömnen. Satt i ca 2 timmar sedan var det igång igen. Gubben och lillgrabben var ofta oroliga för de viste aldrig vart de skulle hitta mig och i vilken ställning som för stunden lättade lite på smärtan. Åkte in på akuten helgen före jul för nu orkade jag inte längre med detta. Livet höll på att rinna ur mina händer. Allt bestod av att ta sig igenom varje dag. Allt som ger mig energi kunde jag inte göra skogen, jakten, hundarna ja allt fick stryka på foten och endast det basala existerade. Träffar efter många timmar en läkare. Jag har läst din journal och du har ont i ryggen. Vad vill du att jag ska göra? Tårarna bara rann min ork va slut. Men snälla du hur ska jag veta vad du ska eller kan göra. Det enda jag vet att jag kan inte ha det såhär längre. Talar om att det spänner över livmodern och det känns som någon nyper mig i ljumsken i ett fast grepp. Efter en bladder kontroll av urinblåsan och en toradolinjektion senare gick jag hem. Med något mindre smärta. På måndagen kontakta jag vårdcentralen och fick då även diklofenak suprioser som jag fick ta 1 av var annan till var 3:e dag. Julen fortskred men så långt från en vanlig jul hos mig. Men fick den bästa julklappen av äldsta grabben och hans tjej. Jag ska bli farmor i sommar. ❤️❤️❤️ efter jul kram kontakta jag vårdcentralen igen för fortsatt sjukskrivning. Jag orkar inte jobba när jag nästan inte ens orkade ta hand om mig själv. 2v till mynnade ut i 2v till fram till 30/1. 31/1 skulle jag börja jobba halvtid. Då jag med det schema vi har han jobba 5 pass innan långledigheten på 1v som jag inte kom tillbaka ifrån. Blev bara sämre och sämre under den. Nu började även magen krångla. Kunde inte bajsa de var stopp. Gjorde som jag alltid gjort när magen krånglat under hela mitt liv. En skvätt lactulose på lördagskvällen. Inget hände absolut inget. Nu började jag bli orolig. Söndags kvällen gjorde jag lika och inget hände. Efter ett tag började jag må illa och ville kräkas. Men de bara hulkades och inget kom mer än magsyra och galla. I 2 timmar höll det i innan jag lyckades somna. Måndagen låg jag hela dagen kunde inte äta men dricka. Fick i mig lite yoghurt iaf. Lagade mat till lillgrabben och hans vän sedan låg jag igen. Tisdagen kom och jag ringde 1177. De rådde mig att klyxa. Skickar iväg gubben och handla. Tar klyxet med hjälp av gubben. Väntar och ut kommer endast kluöyxvätskan. Nä nu får de vara nog. Du får köra mig på akuten innan du far till jobbet. Kommer in och prover tas och paracetamol dropp och vätska får jag. Värken blir inte bättre för de. Tillslut ser en i personalen mig och frågade om jag fått någon smärtlindring. Förtäljer vad jag fått. Jag ska gå och tala med läkaren så här ska du inte ha det. Får en dos morfin och smärtan bara rinner av mig för en stund. Läkaren kommer och gissa vem det var. Jo samma som tog emot mig helgen före jul. Hej vi träffades sist du va in. Mmmm de gjorde vi. – du har bekymmer med ryggen. -mmmm men nu är det även stopp i magen. – jag ska se om någon av mina sköterskor kan hjälpa dig att lösa stoppet. Sedan gick hon. Kom tillbaka efter en stund och sa att de skulle skicka mig på röntgen. Efter det kom hon och en överläkare in till mig. Du har en stor förstoppning din tar är 11cm MEN vi såg en misstänkt tumör nedanför stoppet. Om vi måste operera dig kommer du även att få en stomi. Men först måste jag göra en koloskopi för att kolla. Tittar på överläkaren och säger. Är det stomi som kan ge mig lite av mitt liv tillbaka så gör det inget. Du gör det som är bäst för mig. Men jag vill också att du ringer min sambo och talar om vad som händer och att jag inte kommer hem på några dagar. -självklar ska vi ringa. En kommer in med verktygen för koloskopin sen kommer överläkaren och hack ihäl kommer läkaren jag träffade från början. Överläkaren frågade om hon ringt min sambo. -nä tänkte kolla så medicinlistan stämmer först. Men nu blev jag arg,sur och vrång. Räknade upp vad jag äter och vad jag har vid behov. Sedan tittade jag henne i ögonen och då syntes det på henne hur illa till mods hon var ja nästan seså hon ville gå upp i rök. Då tänkte jag de kan du ha. Hoppas du lärt dig något av behandlingen av mig. Hoppas verkligen att nästa som möter dig får den hjälp dom behöver första gången. Hamnar på avdelning och operation kunde skjutas upp till dagen där på. Resten av historien fram tills i dag kan ni läsa på min Instagram @naimajmt uppdatering kommer ske varje kväll av bloggen. Hjärtligt välkomna till mitt liv 💐💐💐